Ibland kan man ligga och fundera på saker och ting, framför allt när man har mkt uppe i

hjärnkontoret och till o med ont i kroppen så man inte kan göra annat än att ligga ner och

tänka!

Just nu i min skalle snurrar de runt de här om vänner och vänskap,

Vad är en riktigt vän, är de den som

man alltid ställer upp på men inte får ens hälften tillbaka

man gör oftast de mesta för den personen sen när man själv behöver hjälp så

var är den då? För mig har de hänt flera gånger (att man aldrig lär sig)

eller den som ena stunden står brevid dig och den andra snackar den bakom

din rygg?  Det finns dom med!

Elle den som enbart hör av sig när skjus eller cahufför behövs?
Jo då dom finns de många av!

Eller är en vän den som ställer upp lika mycket som den man själv gör,

man vet att de går o ringa vilken tid på dynget som helst och man vet att man får hjälp

eller de stöd man behöver!

Jag lovar dig en sån vän finns de inte många av!

Men när ska man egentligen inse vilka som är ens riktiga vän/vänner?

Jag inser allt mer o mer att i min vänskapskrets kanske de är dags att rensa lite,

då jag märker att jag ställer upp mer än vad man får tillbaka, man kanske rent ut av blir

utnyttjad för att jag inte kan säga nej och vill gärna ställa upp på mina vänner när dom har de svårt.

Jag kan åka och hämta folk över allt i vårt avlånga land när dom hamnar i knipa, jag tar inte ens

betalt, varför ska jag kräva de av min vän som har de svårt ? Jo för att jag räknar med att den dan

jag behöver hjälp så kommer den finnas där. Men många gånger får jag allt lösa de mesta på egen hand!

Och jaa folk kan ha fullt upp med annat!

Jag kommer ihåg allt fler o fler gånger som jag vet att jag blivit lämnad när jag behöver nån!

Vi kan ta ett exempel.

När jag fick veta att jag var "sjuk" (tumörer)

Jag ringde den jag trodde var min närmaste vän som jag alltid ställt upp på.

Men denne hade inte tid att prata för att denne skulle sova!

Skulle nån av mina vänner ringa och säga att den mådde dåligt och fått veta att denne

har en sjukdom som den mår dåligt över så hade jag satt mig i bilen och åkt dit direkt!

Är de inte så en vän fungerar?

Eller den gången när de vart en familjekris. Den jag trodde verkligen skulle ställa upp kunde inte

för den orka inte!  Hur kan de vara en godtagbar anledning när man har de svårt!

Men i den situvationen hade jag två underbara vänner som gjorde mig sällskap under hela natten!

De kallar jag vänner!

Att vi kunde åka ut till toften och bara vara där och se solen gå ner vid sjön!

De bästa stället att sitta på när man ska rensa tankar!

Den/dom jag trodde skulle stå vid min sida när de väl hände mig något fanns inte där!

Trotts de fortsätter jag ställa upp dom och tro att dom är ens vänner men icke

Men då kom de istället fram andra som visa att dom va ens riktiga vänner!

Oj nu vart de ett långt inlägg, och jag skulle kunna forstätta men jag slutar hä